1956 experimenterade Nelson och Seinberg från University of Illinois med flera filmer, inklusive polyesterfilm.
Från 1958 och framåt började US Army Natick Laboratory och Swift Laboratory forskning om retortpåsar för militärt bruk och genomförde omfattande försök och prestandatester för att ersätta plåtburkar som används på slagfältet med retortpåsar. 1969 användes retortpåsarna som utvecklats av Natick Laboratory framgångsrikt i rymdprogrammet Apollo.
Eftersom den här typen av förpackad mat kan förvaras i rumstemperatur och har lång hållbarhet, kan ätas både varm och kall, är bekväm och sparar energi som krävs för konservering, är den väldigt populär. Sverige var det första landet i världen som producerade och sålde retortpåsar; Japan är dock världsledande inom stor-kommersiell produktion av retortpåsar. 1968 använde Otsuka Foods Co., Ltd. i Japan genomskinliga retortpåsar för hög-temperatur för att förpacka curryprodukter, vilket uppnådde den första kommersialiseringen i Japan. 1969 användes aluminiumfolie som råvara för att förbättra kvaliteten på påsarna, vilket ledde till en kontinuerlig expansion av marknadsförsäljningen. 1970 började produktionen av risprodukter förpackade i retortpåsar. 1972 utvecklades och kommersialiserades hamburgerbiffar förpackade i retortpåsar, och köttbullar förpackade i retortpåsar introducerades också på marknaden. De tidigaste aluminiumfoliepåsarna var gjorda av tre lager av värmebeständigt-kompositmaterial och kallades "retortpåsar" (RP). Retortpåsarna som såldes av Toyo Cans Corporation i Japan, innehållande aluminiumfolie, kallades RP-F (resistent mot 135 grader), medan de genomskinliga fler-kompositpåsarna utan aluminiumfolie kallades RP-T och RR-N (resistent mot 120 grader). I Europa och Amerika kallas dessa påsar för flexibla burkar eller mjuka burkar.
